Glädjen med bladlöss

Vi hittar gröna bladlöss på klätterrönnen. På busken bredvid är lössen vita och grå. Och där går det myror med. I vårt projekt Let it grow ingår definitivt också bladlöss och när vi sitter vid mellanmålet utspelar sig följande samtal samtidigt som de ritar. Och äter.

Jag: Kan ni rita bladlössen?

A: Ja

B: Jag kan göra små prickar.

Jag: Kan du inte rita dem som de såg ut i förstoringsglaset?

B: Jag kan göra prickar.

A: Titta! Jag har gjort bladlöss!

B: Jag gör lika som A. Hon gjorde två!

Jag: Vaddå två? Jaha huvudet!

A: De vuxna brukar vara stor. Vilken tur att B visste hur de såg ut. 

B: Jag gjorde en bladlus men jag gjorde ögon och mun. 

Jag: Vad gör bladlössen på bladen? 

A: Dom tuggar. Om vi var bladlöss skulle vi tugga på bladen, då måste vi äta som bladlöss vänner gör. Vi kan ta in en bladlus eller två eller tre.

Jag: Vad undrar ni om bladlöss?

A: Jag undrar över dom som är grå och vita.

B: Jag undrar om dom var snälla. 

A: Jag tycker dom är gulliga och söta.

B: Jag tycker dom är liten, jag tycker dom är snälla, jag tycker dom är söta.

Jag: Jag ser att ni har ritat era bladlöss på blad. Men kommer ni ihåg hur bladen såg ut?

Nu vidtar mer ritande medan de funderar över hur en liten separat bladdel från en rönn ser ut.

Barnen har sporrat varandra att utveckla sina bilder av bladlössen, hur spröten syns, hur benen syns och de har en hypotes om att de har ett separat huvud. En av den ritar ett blad runt lusen och då inspireras den andra att göra det med. När jag får dem att minnas hur bladet såg ut så inkorporerar de den nya kunskapen. 

   Vi söker på lärplattan efter bilder och film för mer fakta. Barnen har sett att bladlöss inte har vingar men nu får vi höra att om det blir för många bladlöss på ett ställe kan någon få/ födas med? vingar så de kan flyga till ett nytt ställe. På film ser vi också något annat vi lagt märke till; att de är myyycket långsamma.

  Enligt Vygotskij, en rysk pedagog, psykolog och teoriskapare som är populär inom utbildningsvärlden, så ser vi här exempel på hur barn lär av varandra genom att kopiera och inspirera varandra. Det som vi inte fick göra i skolan, man höll handen för så att ens bänkgranne inte kunde se hur man ritade eftersom att härmas var fult.

  Det ovanstående är ett exempel på vad vi i förskolan kallar för en dokumentation. När den nu ligger på bloggen heter den plötsligt en pedagogisk dokumentation. En dokumentation saknar ett liv eftersom den inte egentligen leder någonstans. Men den pedagogiska dokumentationen har en mottagare, i detta fall ni som läser och kan reagera. När vi dokumenterar kan det se ut så här som det såg ut för mig idag:

Enligt problembaserat lärande är det nödvändigt att få in fakta utifrån som vi gjorde när vi sökte på nätet. Det finns en barnanpassad app om småkryp men den ger inte så mycket ny kunskap som att söka fritt. Barnanpassat är ibland en begränsning.