A presenterar stolt...

...dagens bygge!

Höstträdet del två

Halva eftermiddagen har två-tre barn med djupt engagemang fyllt på det pedagogiska trädet med silkespapper i höstfärger. Det gula silkespapperet fick vi hämta i källaren.

Att vara eller inte vara

Det skulle ju vara skräp om vi inte hittade något som påminde om vårt projekt om att vara människa plus något som Birger!

Så utanför teatern finns Birger som Hamlet med kraniet i handen ställande vår eviga fråga om vilken skillnad det gör att vi lever?

Birgerbygge

Att Birger gömde i sig klosskorgen gav utdelning: redan före klockan åtta hade han ett hus!

Teaterbesök för barn f 2011

I Östersunds kommun finns en särskild kultursatsning i form av en teaterföreställning riktad till barn som fyller fyra under året. Så i år var det elvornas tur. Eva Elvingsson, tidigare verksam på förskolan Stadsdel Norr men numera den som håller i detta, berättade att under förra veckans föreställningar var det två andra skådespelare. De bytte av varandra till två nya denna vecka. Teatern byggde på boken Petras prick. Ensemblen hade gjort det bästa av att utnyttja dramatiska effekter och de skapade en medryckande föreställning av en i mitt tycke medioker bok med lite tråkig sens moral: - släpp det du älskar fritt och den kommer tillbaka när den själv väljer. hm.

Barnen berättar: Det handlade om en orange jaguar som är ett farligt rovdjur som bor i Sydamerika. Vi skrattade hela tiden! Hon tryckte fast pricken fast pricken försökte gömma sig. Men pricken kom tillbaka till slut. Det var ingen prick - det var en spindel. Nä det var faktiskt en prick. Barnen är oense.

Några byggen

Ta kort, ta kort! ber barnen. Det är ett bra sätt att ta ta kort för att bygget ska finnas kvar fast det är rivet. De är stolta över sina byggen, det märks.

Två byggen där skuggor och vinklar gör stor skillnad. Så har vi ett högt legobygge:

Det pedagogiska trädet

Trädet i hallen har fått ett nytt ansikte, eller man kanske ska säga ny krona. I påpekar att trädet borde se ut som träd ser ut under hösten och jag funderar på att förse barnet med silkespapper. Nej, rönnbär kan det vara! Ok, vi bortser från att det är en björk? - Ja.

Utflykt till spegeldammen

Glassmatte

Vi var femton barn och arton glassar. Det blev tre glassar över.

A tyckte att vi måste se till alla fick lite till. Räkna, Eva, hur många barn är det?

Nu gick fröken glänsa  och locka med vad användbar matematiken är....

-  Det är femton barn och tre glassar. Dela varje glass i fem bitar, klart!

Litsvägen, historia

Ni som inte besökt vuxentoan kan sticka in huvudet där nästa gång ni har tillfälle. Där finns några kort från vår historia. Jag tror bestämt att vi ska gå ut och jämföra med hur det ser ut nu och ta ett kort. 

Här är det:

Boktipset

"Armlös, benlös men inte hopplös" av Mikael Andersson är dagens boktips. Så här berättar det barn som tog med sig boken hemifrån: Det var en mamma som hade ätit en medicin som mamman och doktorn inte VISSTE om. Det var den här killen som hon hade i magen. Han kan köra bil med hakan. Jag ska se om jag kan hitta den bilden. Titta, han står på huvudet!

Barnen var engagerade; titta på deras ivriga händer!

Ströbilder

Hittade detta kort, taget av ett barn när vi jobbade med Skriet.

Lägga mönster med magneter.

Elsa. Det ser ju vem som helst...

Eftermiddagslek

Hela förmiddagen lekte vi ute i regnet; pölarna på framsidan var fantastiska. Sorgligt var att "Rädda Willy", vår duplospäckhuggare, blivit överkörd av matbilen. Barnen lekte även fångad plus leken att flytta ut så mycket som möjligt ut förrådet. Utevistelsen avslutades med träningspasset "bära in" och därefter av matematikpassetb"sortera". Vi har även en hopplockningen- och sorteringsstund före mellanmålet och det är förvånande vad snabbt vi klarar av det! Tänk om de lika snabbt att stöda hemma hos mig själv!

Barnen var stolta över klossbygget och de tog kortet på det. Det faktum att byggen plockas ihop och att legobyggen inte är eviga är lättare att acceptera när man kan få ta kort på bygget och att det kan få hamna på bloggen. Barnen nämnar ibland just att de vill att saker ska bloggas. 

Tankar om kroppen som blir mer viktiga än man kan ana

Ni får börja med en bild för snart får ni bara läsa ledsamheter. Att vara människa är inte BARA att ha en hjärna och nerver och två lungor. Bara vi människor funderar över det som barnen diskuterade nedan. Man kan säga att det är just det som gör oss till människor. Och dessa frågor får vi leva med.

Hjärnan bestämmer vad kroppen ska göra. Kan man säga att hjärnan isåfall är allting? Men vad är det som säger åt hjärnan vad den ska tänka och bestämma? Det var frågor vi började fundera över idag till frukosten. 

Barnens tankar: Ifall jag vill att min fot ska stå rätt upp, eller om båda ska står rätt upp, då är det jag som VILL det. Hjärnan tänker och jag gör det.

När hon är gammal är hons mamma död! Man dör när man är gammal.

Barn kan också dö!

Ja med en pistol!

Man kan dö av utan en pistol! En trafikolycka!

Jag är rädd för mördare, dom är asfarliga.

Det finns kidnappare som stjäl barn. När mamman eller pappan är hemma kan betala och få tillbaka barnen.

Jag saknar pappa. Jag vill skicka leksaker till honom.

Om man vill kan man dö nu. Med en pistol!

Ibland vill man inte dö, ibland vill man. Man kan vilja vara död när man är jättearg på nån.

Jag var i mammas mage!

Jag är rädd för att jag ska dö.

Jag ska dö före du för jag är äldre.

Min pappa var rädd för mörkret när han var liten.

Ja, jag vill då aldrig åka till Afrika och få ebola. Eller cancer. Magnus dog av det. (Magnus i Fem myror).

Jag ställde frågan till ett barn senare under dagen att när det barnet blir stor och får egna barn, hur kommer DU att säga till ditt barn när den är rädd och ledsen för att du ska dö? Svaret kom snabbt; Jag kommer att säga att vi får hoppas att vi får många, många år tillsammans. Ibland kan barnen svara på sina egna frågor.

Vi ritar av en kompis

Det här hände precis före tillfället där flera barn blev avritade. Barnen underhandlade med varandra, vem skulle ligga på papperet, vem skulle rita? Genomgående var barnen missnöjda med hur ritandes gick till; allrahelst den som blev avritad tyckte väl att kamraterna kunde gjort ett bättre jobb...

 Så här pratade barnen medan de ritade:

"Lungor, hjärta, tarmarna, ett skelett, ett plåster i pannan, bajs, luggen hänger ned i ögonen, emellan lungorna sitter ju hjärtat". 

Det blev dubbla uppsättningar lungor och hjärta, en uppsättning finns vid pilen.

"Blod, ja just det. Man ska inte rita så! Hjärnan! Grå! Grå! Grå hjärna! Titta vi ritar dubbelränder. Det är blod överallt i kroppen. Dubbelränderna (två tuschpennor i samma hand) är tapeterna bakom dig A. Det är en tapet med ränder på.

Barnen ritar av varandra

... Men om vi tejpar papperet mot väggen så borde man ju kunna rita av varandra flera stycken? undrar jag. Men lite möda tejpar vi fast arket. Vi prövar hur kompetenta barn är att göra denna avbildning på egen hand. Enligt Reggio Emilias synsätt är barnen kompetenta men vi vuxna vill så gärna ta över och tar därmed ifrån barnen förmågan att få lyckas på egen hand. Här lyckas de på egen hand!

Rita konturerna runt kamraterna....

Hjärnan är grå, titta här har jag ritat hjärnan.

Två lungor och hjärtat emellan lungorna är på plats. Lungorna har två streck som går upp till halsen.

Jag ritade pungkulorna i hjärnan.

Det här blir skelettet. Det finns två rör i halsen, ett för mat och ett för luft. Vilken är bredast?